Insidan Dagböcker Betraktelser Månadens tanke Länkar Välkommen till insidan! En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt” Tomas Tranströmer Välkommen till Insidan! I dig och i mig öppnar sig valv bakom valv – oändligt! Så enormt mycket ryms i var och en av oss. Vi blir aldrig färdiga utan utvecklas ständigt. Det är också tanken med Insidan. Här kommer du även i fortsättningen att finna dagböcker och bilder från läger, men också länkar och tips, betraktelser från terminens temamässor samt månadens tanke. Vi börjar i liten skala men visionerna är stora! Så följ med på resan ut i kyrkrymden och in i dig själv! Vår Vågar man hoppas på att våren har kommit för att stanna? Erfarenheten säger att man inte ska ropa hej innan man kommit över bäcken… Och snön som kom i påsk var väl inget som någon riktigt hade räknat med, i alla fall inte jag. Det är något fantastiskt med våren, när solen strålar börjar värma igen. Människor skiner upp. Det är som om minnet av den mörka tiden som vintern har varit, är som bortblåsta. Man sträcker på sig ikapp med krokusarna i rabatten som lyser upp med sina starka färger i lila och gult. ”Den blida vår är inne, Och nytt blir jordens hopp. Ny fröjd får varje sinne, Nytt liv får varje knopp. Hur livligt solen strålar, Hur majestätiskt mild! För dödliga hon målar odödlighetens bild!” Sv Ps 197:1 För mig handlar inte bara psalmen om våren och den grönska som nu ska ta fart. Jag tänker att det är inte bara solens strålar vi får värma oss i utan också ljuset från den uppståndne Jesus. Det är den bilden jag tänker på i psalmens sista rad, det är den odödlighetens bild som målas då vi ännu en gång i vår påskhögtid fått uppleva hur Jesus uppstår och hur livet får segra. Inget är väl skönare än våren när den är alldeles ny, då vi fortfarande minns vinters mörker. Så är det kanske också med tanken på den uppståndne. När vi lämnat fastan, genomlevt långfredagens avskalade verklighet, när vi fortfarande minns känslan av totalt mörker. Då kan vi i full glans spegla oss i mysteriet och tacksamheten för livet som inte har någon gräns. Årstiderna precis som kyrkoåret ger oss möjlighet att få bli påmind om allt det som livet rymmer, från det mörkaste mörker till det ljusaste ljus. Men nu, nu är det vårens och påskens glädje som får sprida den värme som jag saknat under vinterns mörka täcke! /Karin Blom